Jag kommer ihåg i våras, när vi satt och sa : Inte en sån här jävla vinter till.. Sommaren ska bli så jävla bra !

Vad hände då ? Sommaren bara försvann, den hann inte äns bli lite bra..
Och nu är snart vintern här och vad har jag åstakommit ?
Nadas, verkligen ingenting. Det har bara gått utför..

Men trots allt som hänt, trots att denna höst är en ända dimma av ångest och sorg.
Så känns det fan som att det är påväg att bli bra igen. Det går med bäbis - steg, men det går framåt..
Pölen som jag så länge stått i håller på att torka så snart kan jag komma loss.

Det är när man varit nere på botten som det bara finns ett håll att gå och det är upp, däremot måste man välja vilken utav dom olika vägarna man ska ta, vilken person man vill vara. För nånstans på vägen förlorade jag mig själv..

Men det är nu livet börjar, även om det går förbannat sakta. Det är nu jag väljer hur jag vill leva mitt liv.
Det är nu jags ka välja mellan att sitta fast i pölen eller om jag ska kämpa mig ur den.
Det är nämligen det sistnämnda som jag ska ta mig an.
Ibland blire bakslag.. Bakslag så kraftiga att jag änskar att jag var 10 år igen, för känslan och ångesten är densamma bara det att när jag var 10 så visste jag inte om något annat vilket gjorde allt lite lättare att leva med.
Det är den stunden man tar sig en funderare och bestämmer sig för hur mycket det ska påverka en själv. Vad man ska göra åt saken. Saker och ting är oftast som dom är, dom går inte att ändra på.. Lika bra att göra det bästa av situationen istället för att fokusera på att livet är skit.

Många dåliga saker händer, men ur varje sak finns det nånting att ta lärdom av. Kanske bara tar ett tag innan man kommer på vad det är..
Den viktigaste läxan jag lät mig genom livet har tagit mig nästan 3 månader att inse.

Idag är en bra dag !

Det känns tillochmed okej att jag måste städa mitt hem.!


Time to face the reality !
And this time i´m making it right !


So long suckers ;)